”Vem är det?”
På tavlan smyger någon efter mig i skuggorna mellan träden. Överhuvudtaget är porträttet mörkare än vad jag förväntade mig. Jag nyper i krinolinkjolen som jag bär, dagen till ära. Min tanke var att det är lite trevligt ändå, att ha på mig samma klänning som på porträttet.
”Tycker du inte om den?” säger konstnären på sitt svävande manér. Han har en tendens att besvara en fråga med en fråga.
”Naturligtvis. Den är väldigt vacker”, skyndar jag mig att säga. Det är aldrig tillrådligt att göra en konstnär upprörd, men jag vill inte heller göra honom besviken. Han har arbetat länge med det här porträttet, och även om det liknar mig är det sannerligen smickrande. ”Ljuset som spelar över kjolens veck … trädgården som ser så levande ut …”
Konstnären ler, uppenbarligen blidkad.
”Jag är glad att den faller Er i smaken.”
Han sträcker ut en hand som om han skulle röra vid mitt ansikte, och innan jag hinner reagera lossar han en hårnål i nacken så att några mörka lockar faller ner. Han rättar till dem med långa fingar. De är lite för långa, som om de har en extra led på varje finger. Jag känner hur de rör sig genom håret.
Fruktansvärt opassande, naturligtvis. Jag borde ge honom en skarp tillrättavisning, det borde jag verkligen. Men jag står alldeles, alldeles stilla – som en fjäril som kämpat sig matt i ett nät.
”Så.” Han ler igen och håller min blick lite för länge. ”Perfekt.”
Så går han till slut. Jag står kvar. Vrider mina handskar tills tyget knarrar mellan fingrarna, och jag måste andas djupt för att samla mig innan jag lutar mig fram för att titta närmare på tavlan – särskilt på figuren i skuggorna. Ju längre jag står där, desto mer faller anletsdragen på plats.
Jag känner igen honom.
Bakom mig klickar det metalliskt av en nyckel som vrids om i dörrens mässingslås. Golvet, som knarrar av minsta tyngdändring, ger knappt ett ljud ifrån sig när de snabba stegen närmar sig bakom mig.
Om novellen: Tavlan ifråga hänger på Grimmestorp och är precis lika obehaglig som berättelsen antyder. Den som är nyfiken kan också se den på instagram, @lova_loven, under lucka 2.
Darkdaughter Publisher 
Ett svar till “Lucka 2: Avtryck”
[…] Lucka 2 innehåller en novell av… mig. Inspirerad av en tavla på Grimmestorp Herrgård. Den som är nyfiken på hur tavlan ser ut kan scrolla ner en liten bit här. […]
GillaGilla